lördag 16 oktober 2010

Rosa

~~~


En av alla de personligheter som vi har mött i Venedig under åren är Rosa. Söta och kärvänliga Rosa. Hon ivrigt ömsom vaktade ömsom raggade kel och närhet utanför Basilica di San Pietro di Castello. Vi tillhörde dem som hon fattade tycke för och fick äran att mysa med henne en ganska lång stund. Plötsligt uppfattade hon en avlägsen vissling och försvann raskt in bland de näraliggande husen - för att springa hem och äta kvällsmat och för att få ännu mera kel, förhoppningsvis. Vi gick tillbaka i hopp om att få hälsa på henne nästa gång vi var i krokarna, men såg tyvärr inte till henne. Kanske får vi återknyta bekantskapen nästa gång...








Några bilder på Rosa och Basilica di San Pietro di Castello. Om ni tittar riktigt noga så ser ni Rosa nedanför trappan till basilikan vars ingång hon vaktade. Ibland skällde hon så ivrigt och ihärdigt att en del besökare vände i dörren och traskade i väg igen utan att ha vågat gå in. Vi tillhörde inte dem. Det blir mer om den här kyrkan och vad den döljer för skatter en annan gång.




~~~

Andra skriver: , , , , , , , ,

~~~

2 kommentarer:

Gunilla sa...

Kul att upptäcka att du skriver den här bloggen också - det har jag missat förut.

A-K sa...

Tack för titten, Gunilla! Du är hjärtligt välkommen åter till min Venedigvrå ;o)