Pałaso Dogal

~~~

Pałaso Dogal, eller på italienska Palazzo Ducale, det vill säga Dogepalatset i Venedig, var i närmare tusen år republiken Venedigs regeringsbyggnad samt den sittande dogens residens; där inrymdes även domstol och fängelse. Palatset var från början mer fortliknande och uppfördes ursprungligen i bysantisk stil under 800-talet, men 500 år senare byggdes det om i gotisk stil och palatset antog i mångt och mycket sin nuvarande form under 1300- och 1400-talen, närmare bestämt mellan 1309-1424. Palatset har dock eldhärjats tre gånger, vilket har lett till vidare ombyggnationer under årens lopp.


Palatsets storslagna entré, Porta della Carta, från 1400-talet är ett sengotiskt mästerverk som kan ha fått sitt namn, "Pappersporten", av att dogens påbud kungjordes här eller av att många skrivare bedrev verksamhet i närheten. Till vänster om porten hittar man fyra mörka figurer kallade "De fyra morerna" och de sägs antingen symbolisera den romerske kejsaren Diocletianus och hans kompanjoner eller fyra saracener som försökte plundra basilikans skattkammare som ryms bakom väggen där de sitter.


På innergården hittar man Antonio Rizzis storslagna trappa Scala dei Giganti, giganternas trappa, från 1484 som har fått sitt namn efter Sansovinos statyer av Neptunus och Mars, vilka symboliserar Venedigs styrka till sjöss och på land. I dag använder man som besökare den inre trappan Scala d'Oro, den gyllene trappan, som byggdes på 1500-talet efter en ritning av Jacopo Sansovino.



Som jag nämnde inhyste palatset förr i tiden även fängelse och cellerna var fördelade mellan pozzi och piombi; de förstnämnda, "brunnarna", låg så långt ner i byggnaden man kunde komma och var fuktiga, mörka och fulla av såväl fångar som insekter, de andra låg på vinden, direkt under taket av bly, därav namnet "blykamrarna". Blyet bidrog till att göra hettan outhärdlig sommartid och kylan förlamande vintertid. En av de mest kända internerna var Giacomo Casanova, han satt fängslad i blykamrarna och hade tillgång till sin egen läsfåtölj i cellen. Den står kvar än i dag, hävdar man. Casanova lyckades dock rymma från sitt fängelse, gå och ta en espresso på Caffè Florian tvärs över torget för att sedan ge sig ut på strövtåg i Europa. Man kan läsa mer om Casanovas äventyr i hans memoarer.













Man byggde senare om fängelset och förlade det på andra sidan kanalen Rio de Palazzo på Dogepalatsets baksida och Ponte dei Sospiri, det vill säga den kända Suckarnas bro, fungerade som väg in och ut ur fängelset. Med lite fantasi kan man räkna ut det troliga skälet till varför bron heter som den gör.













Dogepalatset fungerar i dag som museum och jag rekommenderar att man lägger på några euro extra på inträdesbiljetten och går den guidade turen som de kallar för "Secret Itineraries". Då får man följa med bakom kulisserna och se sådant som besökare som strosar runt på egen hand inte får se, bland annat de gamla ämbetsrummen, blykamrarna och tortyrkammaren.




~~~