Ghiacciato

~~~


Det är februari och det råder iskyla i Europa, så även i Italien och Venedig. Du kan läsa mer och se bilder av frusna kanaler hos bland andra Fausto och Venice Archipelago vars skribent Marco även bjuder på fler bilder här.

Nedan ett nyhetsinslag från RaiNews:







~~~

Rio dei Frari

~~~


Ett litet stycke av Rio dei Frari sedd från Campo dei Frari framför Santa Maria Gloriosa dei Frari, eller bara Frari som den kallas i folkmun, men mer om denna kyrka en annan gång. På den beiga markisen direkt till vänster om bron i bild står det Ristorante & Pizza och där, på Rio Terà, ligger Muro Frari, en restaurang som är långt ifrån beige och som erbjuder fantastiskt god mat och dryck. Vi hade turen att snubbla över denna restaurang den 21 december 2009 när vi hade anlänt till Venedig några timmar senare än planerat på grund av ett snöoväder över stora delar av Europa. Vi var småtrötta, frusna och stället som vi hade tänkt äta på hade stängt. Vi vandrade vidare längs ganska tysta, öde och vintervilande gränder och hamnade här - nästan som av en lyckträff och, tro mig, vi har återvänt hit igen. Muro är en restaurang som är väl värd ett besök om ni skulle råka ha vägarna förbi någon gång och missa för allt i världen inte deras utsökt goda och uppfriskande sgroppino al limone o liquirizia som avrundning på middagen.

~~~

Längtan

~~~


Sitter här en ganska kylig novembernatt och fylls av en stark längtan till Venedig. Jag ska inte säga att längtan bara flugit på mig i kväll, den har varit mer eller mindre påtaglig ett bra tag nu, men jag får nog sansa mig i alla fall till våren innan vi avlägger nästa besök i "vår" stad. Vi var förvisso där i somras senast, men det är snart två år sedan vi var där under vintern. Venedig är en magisk stad, och i synnerhet under vintern. Då, om vintern, är staden lugn och fridfull, kvällarna dimhöljda och kyliga, gränderna folktomma och vattnet stillas lätt till spegelro när natten faller. Om vintern är det underbart att bara vara i Venedig. Jag måste nog säga att jag avundas de som avnjuter denna stad i skrivande stund.

Några bilder från ett Decembervenedig:

~~~

Scala del Bovolo

~~~


Scala del Bovolo är helt enkelt en trappa, helt ensam i sitt slag, i - ja, så klart - Venedig. Dess namn kommer från venetianskans namn för snigelskal, bovolo, och ger en bra bild av hur denna vackra spiraltrappa sakta vrider sig upp mot skyn och en arkad med utsikt över staden. Trappan hittar man i, eller snarare på utsidan av, det sengotiska Palazzo Contarini del Bovolo från 1400-talet som ligger nära Campo Manin i stadsdelen San Marco. Trappan är just nu stängd för renovering.

~~~

Serenità

~~~


Sydsvenskan publicerade i söndags en läsvärd artikel om Venedig och i dag har den dykt upp även i nätupplagan. Bland annat listar de sex myter som folk ständigt envisas med att återkomma till när man talar om denna stad på vattnet. Prego!

Passar även på att bjuda på en bild där mörkret har sänkt sig över kanalernas stad och vattnet stillats till ro.




~~~

Amore!

~~~


Sitter här i kvällen, nästan natten, och smuttar på ett glas rött, italienskt så klart, och läser Marcus Birros krönika om Venedig, kärlekens stad. "Det är oslagbart vacker[t], oslagbart dyrt och oslagbart i största allmänhet. Ger man Venedig några timmar förlorar man sitt hjärta. Det känns inte dock inte alls som en stöld, utan som en gåva", skriver han bland annat. Jag kan inte annat än hålla med, bortsett från det där att det är oslagbart dyrt - för det är det faktiskt inte. Inte i min bok. Men det är klart, man bör veta vart man ska gå. Nog om det och åter till kärleken. För finns det något vackrare än just kärleken? Även jag och min man älskar och andas Venedig. Staden är, som Birro skriver, lite av en sagovärld och det är dit jag drömmer mig bort när livet känns tungt, när stressen är överväldigande, när den svenska bittra vintern krampaktigt biter sig fast i huden. Då strosar jag där längs teglade, vindbitna gränder, över tusen och en små broar och in i portvalv som lockar med hemligheter. Slår mig ner en stund vid Canal Grande och lyssnar till hur de små, små vågorna slår mot marmorn och de vilande gondolerna. Här finner jag ro. Alltid. Här lever kärleken. Alltid.

Jag önskar Birro och hans Jonna en fantastisk bröllopsdag på lördag. Men jag tvivlar inte, ty gifter man sig i Venedig kan det inte bli annat än fantastiskt. Magiskt. Jag vet. Venedig tar sannerligen kärleken på allvar, eller snarare, i Venedig tar man kärleken på allvar. Allt annat är omöjligt i denna världens vackraste stad.

Foto: Mario Mazziol


~~~

Leone di Venezia

~~~


Jag har skrivit om de venetianska lejonen tidigare och här kommer en bild på ytterligare ett. Just det här, ganska lilla, men väl vackert ärrade lejonet, hittar man vaktandes en trappa alldeles intill la Pescheria, det vill säga fiskmarknaden vid Rialto.






~~~

Al cader della notte

~~~

Vi såg tyvärr aldrig till de äldre damerna på den röda bänken när vi återvände till Venedig i somras, men så uppehöll vi oss inte så ofta på just Campo di Santa Margherita den här gången heller. Jag lyckades dock istället knäppa en hastig bild på några andra damer på en annan, något mer nött och solblekt, bänk på ett annat av stadens torg, Campo San Angelo. Vad de språkar om just denna kvällning förtäljer inte historien, kanske dryftar de svunna tider eller beklagar sig över alla turister som mer eller mindre tar över deras stad och röda samtalsbänkar varje sommar - på gott och ont.

~~~

Fresco

~~~


När solen står på från molnfri och klarblå himmel kan hettan ibland bli i det närmaste outhärdlig, i synnerhet om man är fyrbent och av naturen iklädd tjock och burrig päls. Sådana dagar är det tur att det finns vattenhål att tillgå. Här hittade tre lyckliga vovvar en brunn där de kunde svalka sin törst och sina tassar på Campo di San Polo en varm sommardag i början av juli.

~~~

Vetrina

~~~


Detta fantastiska skyltfönster ser man om man vandrar över Ponte dei Fuseri i riktning mot Piazza San Marco. Visst är det vackert?

~~~